rosierasmusson.blogg.se

2012-12-27
17:46:00

Jag lever i min dröm

Barn. Alla skaffar barn. 20-åringar, 30 åringar, 40-åringar, you name it. Hela min facebook kryllar av små barn. Jag får åldersnojja och tänker: Hur gammal är jag? Vad har jag hunnit med i mitt liv? Vart är mitt barn? Men sen vaknar jag upp ur mardrömmen och kommer på att jag är ju faktiskt bara 20. Men vad är då grejen med att det är så många som skaffar barn i så pass ung ålder? Alla har sina egna svar på den frågan och detta är något jag inte kan ta ställning till att svara på.

Jag själv skulle aldrig kunna ha barn nu. Jag skulle aldrig sätta mig i en position där jag tvingas växa upp 15 år i förtid för att vara bunden till något som jag inte kan göra slut med. Ett barn för mig är inget som skulle passa in i mitt levnadssätt under de omständigheter där jag just nu håller på att skapa och bygga upp mig själv som en självständig människa. Men livsprioriteringar bland människor är olika har jag märkt. Vissa växer upp i förtid, andra inte. Vissa har drömmar och mål, andra inte. Vissa väljer jobb framför kärlek, andra inte. Vissa väljer att föda barn framför...... vad har dom förlorat och vad har dom vunnit? Jag kan bara stå för den ena saken då jag vet exakt vad jag inte skulle kunna göra med en unge i mitt liv.


Jag fick en gång höra att jag borde växa upp. Paff. En 20-årig tjej som festar mycket, hänger överallt och träffar mycket nytt folk som ska växa upp. Till vadå? Jag funderade en hel del på det och gör det fortfarande ibland. Vad menade dessa människor? Att jag som 20-åring ska växa upp i förtid och sätta mig i en position där jag kommer att vara bunden till något som jag inte kan göra slut med? Förändra mitt tankesätt? Förändra min vardag? Sitta hemma istället för att gå ut? En position som jag tillslut kommer hamna i. Hoppa över vägen för att direkt komma till målet. Förlora mitt nuvarande liv till det framtida jag. Dammig är jag inte ännu för jag är bara 20. Men jag går runt än idag och undrar.

Jag har drömmar och jag har mål. Det är allt jag vet. Jag ska ta min examen, jag ska plugga vidare ytterligare, jag ska fixa ett schysst jobb, resa utomlands i något år, besöka ställen jag alltid velat vara på, jag ska festa en hel del framförallt för att det är något som jag tycker är kul, jag ska hänga överallt, vara överallt och träffa nytt folk. Det tycker jag också är jättekul.

Barn. Alla skaffar barn. I den ålder som de känner sig mogna i. Jag är inte där än på ett bra tag och stressa är det sista jag ska göra. Jag måste påminna mig själv varje dag, för att inse att det är mina drömmar jag ska följa och inte andras.

 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: